det här kommer troligtvis vara det mest bittra och arga inlägg ni någonsin kommer att få läsa i min blogg. om jag nu publicerar det. ibland kan det räcka att bara få skriva av sig.
jag är förbannad. jag ska förklara:
i december månad åkte jag för en akuttid till Malmö för att träffa en doktor med inriktning idrottsskador. anledningen till akuttiden var min rygg som varit mitt problem en längre tid. träffade min doktor i ca 10minuter och han säger att han vill röntga mina lungor. FEL. jag söker för min rygg och får till slut han att inse att det är en magnetröntgen för ryggen jag behöver. bokade in en tid x antal dagar senare och blev lovad ett telefonsamtal med mina resultat. jag fick ett brev. i brevet stod att allt såg normalt ut och att det förmodligen sitter i musklerna/mjukdelarna. jag har under perioden mellan tidsbokningen och resultatet haft träningsuppehåll för att se om detta hjälper. inte ens lite.
gick tillbaka till sjukgymnast-visiter, testat akupunktur, ultraljud, knäckande och töjande. allt har väl hjälp för stunden men ingen lösning i längden. min sjukgymnast ville att jag beställde ny tid - vilket blev idag och jag har nyss kommit ut därifrån. mitt oerhört givande besök hos doktorn resulterar i att jag är mer förvirrad nu än tidigare. han vet inte vad mina problem är, kan inte säga vad som skulle kunna göra det bättre, ingenting att rekommendera men han ser inte heller att fler undersökningar skulle hjälpa.


jaha?
och nu då?

mina problem med ryggen har pågått under många år, tidigare har det varit ländrygg för överrörlighet och dålig muskulatur. jag kan själv tycka att jag byggt upp mina muskler helt okej på sistone. nu är mina problem även i bröstrygg, (sen 5månader tillbaka) jag får börja varje morgon att knäcka/töja ryggen för att kunna andas normalt och likaså lätta på smärtor/ömhet. problemen känns mer när jag sitter en längre tid eller står/går en längre period. bowlingen blir inte lidande, då jag inte känner några problem när jag bowlar. inte heller på gym osv. jag anser alltså att det inte sitter muskulärt.

jag känner mig så liten just nu. min sjukgymnast är helt underbar men jag vet inte om jag vill spendera min tid hos han flera gånger i veckan, träffar han hellre över en öl eller en fika. ni förstår hur jag menar.
jag gnäller inte, jag kan bowla, jag kan träna - jag är hur nöjd som helst med det här. men det stör min vardag, mitt liv, min sömn.

nu har min bitterhet gått över i besvikelse och nog lite mer känsligt. jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
idéer, någon?